Det är inget fel med att vara annorlunda, men det är något fel med att vara normal, för det är ingen!

Att ha ADHD känns precis som att vara den jag är, vem vore jag annars om jag inte var den jag är? Självklart så är det extremt svårt i vissa situationer, så jobbigt att man knappast vet in eller ut. Som att få ett utbrott, helt svart, sen när psykologen sedan frågar " men va hände? " vad vet jag? Det var ju svart jag kommer inte ihåg. "försök minnas, varför du blev arg, och vad du gjorde?" Men jag kommer ju inte ihåg, hur svårt ska det vara att förstå? " vad hände nu, nu blev du distraherad, kan du förklara?" Ytterliggare ett utrott och springer där ifrån. Att sitta framför eller "proffesionell" psykolog som distraherar en, är inte det lättaste som finns.

Eller att träffa vuxna utbildade människor, som blundar när man som 7 åring dunkar ner sina vänner pga missförstånd som uppkom i lek.
Att inte fungera i sociala samanhang, avbryter när andra pratar, nämner olämpliga kommentarer, säger fel saker vid fel tillfällen eller pratar så mycket att man inte ens kommer ihåg vad man sagt.
Eller när man själv inte har kontrollen över sina egna känslor, det kan vara det värsta, vilket innefattar att energin, ilskan och impulsen tar över.
Efter ett utbrott kan jag sova i flera timmar, kroppen är helt slut.. extremt mycket enegri fattigare och några bitmärken rikare.

Det går inte ens att beskriva hur jobbigt det är att få okontrollerande raseriutbrott, dock har det förbättras sen jag fick medicinering, men jag får fortfarande extrema urbrott, förr fick jag det två upp till tio gånger per dag, nu får jag det ca en till två gånger i veckan.
Förr kunde jag inte ens vara aktiv på en lektion i mer än 3 minuter, nu kan jag följa med i ca 20 minuter innan benen måste röra på sig, för var jag så impulsiv, att jag omedvetet slog mina vänner. Nu kan jag till mesta dels ha kontroll över min impulsivitet, inte sällan, inte alltid, utan beroende på vad som skett och vart det skett.

Jag är stolt över att jag är jag, jag är stolt över mig själv, som klarat att ta studenten, att jag under ett år höjde upp mina 16 IG:n som jag samlade på mig under tre högstadie år, att jag under tre gymnasieår lyckats bli den människa jag vill vara.

" Man ska inte skämmas över vem man är, man ska skämmas över dom som skämdes över en"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback